Reiseblogg

Jispa - Sarchu Når vi starter på morraparten, er det litt utrykt for litt duskregn. Men vi her ikke kjørt langt for det ser mye lysere ut. Vi kommer raskt inn i dalen ved Darcha der veien igjen begynner å stige oppover i høyden. Kontroll punktet oppe i bakken går greit, tror vi fremst i gruppa..... Etter ei lita stun syns undertegnede, at rekka av sykkler hadde krympet noe. Da kunne bakerste mann fortelle at resten hadde ikke sluppet igjennom kontrollposten Vi bestemte oss for å kjøre frem til Deepak Tal, for litt kaffe mens vi ventet på resten av gjengen. Vi var ikke komt langt nede i kaffekoppen før resten av gjengen var der. Det blir kaffe og tea på resten og før vi setter kursen videre mot Zing-Zing Bar (ett stedsnavn Ikke en bar altså) der begynner veien å slynge se ytterligere oppover i høyden mot Baralacha La på 4918 moh. Etter en liten foto seanse fortsatte vi ned til campen i Sarchu hvor vi inntok lunch. Det ble en flott gåtur etter lunch, utover sletten mot canyon med elva i bunn, som har gravt seg ned i dalbunnen. Resten av ettermiddagen gikk med til å slappe av. Noen tok seg og tid til litt vedlikehold på utstyret sitt, les skopuss Det er en god stemning i gruppa så det er skjelden stille der gruppa oppholder seg.

Reseblogg Himalaya 6:e september 2024 Vi steg upp klockan 06.30 efter en kall natts sömn i tält på ca 4100 möh. Efter en snabb frukost packade vi våra väskor och gjorde oss klara för avfärd med motorcykel klockan 07.45. Vi sätter kursen mot Jispa som ligger ca 140 km bort. De första 70 km av vägen består av grus blandat med sten och går igenom flera bäckar. Efter ca en halvtimma tar vi en paus med kaffe. Därefter fortsätter färden och det börjar regna och den redan krävande vägen blev till lervälling och stora vattensamlingar som vi fick forcera. Vi tog en välförtjänt paus då alla var kalla och blöta med lunch och kaffe vid slutet av grus/ ler vägen. Därefter fortsatte färden och efter en stund kom vi ut på asfalt vägen mot Jispa. Det hade slutat att regna och solen lyste. Kläderna torkade av solskenet och av fartvinden.. Vi kom till hotellet i Jispa vid ca klockan 15.30. Dagsturen var mycket händelserik och krävande men var också en fantastisk och oförglömlig upplevelse. Hälsningar Svenskarna Skrevet av Karl Stefan Richard Costa og Martin Dennis Eliasson

Vi står opp til ett strålende vær atter en dag. Siden det er mye veiarbeid på hovedvein oppover dalen beste.mer vi oss for å kjøre via Kibber og videre over fjellet mot Grampu Bridge. På veien fikk vi også med oss Chicham Bridge, som skal være Asias høyeste beliggende bro. Dette viser seg å være en fantastisk MC vei som byr på mye fine gruspartier. Ferden videre går ut av Spitidalen og over Kunzum pass på ca 4700 moh. Det blir "Norsk lunch" av en blanding av lapskaus og trøndersodd, med ett lite innslag av Chili con carne. Noe som smakte helt fortreffelig. Ankommer campen ca kl 15.30. Etter en kjapp pause rusler vi inn til den hellige innsjøen Chandrataal. Nå er alle klare for middag......

Frokost 7, avreise 8. Det har blitt en rutine de siste dagene. Det er ganske varmt til å være på 4100 m, ca 12 C. Vi setter ut fra campen i to grupper, en som kjører litt raskere og en som tar det litt roligere. Reiselederen har «lovet» bedre veier enn tidligere, men det er det mange som ikke helt forstår når vi kjører gjennom dalen og opp dalsidene. Veien består av grus, store og større steiner, skifer og leire. Flere ganger kjører vi over bekker som kommer ned fjellsidene. Alle kjører gjennom dette utfordrende terrenget med bravur. Rundt oss tårner fjelltopper på rundt 6-7000 m seg, med isbreer som nesten når ned til der vi kjører. Vi kommer relativt tidlig fram til Jispa, en liten koselig by som er den siste sivilisasjon før Leh. Nå blir det 2 dager uten internett når vi krysser Himalaya og er midt oppe på denne enorme fjellkjeden. Blir det klarvær i morgen, får vi se en spektakulær stjernehimmel.

Baslägret i Tabo. Vaknar kl 07:34 till ljudet av distinkta kräkningar. Deltagare R (pat. R) har drabbats av kraftig huvudvärk, de första tecknen på höjdsjuka. Pat. R får okänd medicin av vår turguide Knut de Presno. Pat. R tillfrisknar efter frukost. Det är andningsgasernas partialtryck som styr den biologiska effekten på kroppen. Vid havsytan är lufttrycket 1 atmosfär dvs 1 bar. Halten syrgas i luften är ca 20% vilket ger partialtrycket 0,2 bar. På drygt 5.000 meter är lufttrycket halverat dvs 0,5 bar vilket ger syrgastrycket 0,1 bar. Det är orsaken till andfåddhet och huvudvärk på hög höjd. Kl 08:00 Avfärd. Resa på smala bergsvägar 3-4 meter breda. Fallhöjd på upp till 100 meter om man kör utanför vägbanan. Periodvis damning som ger hosta och nysningar. Vid längre exponering rekommenderas munskydd. Kl 10:30 Lättare lunch vid Dhankar bestående av bröd, ägg och lokalt producerad juice. Fortsatt god tillgång på proviant. Höjd 3.800 meter Viss förvirring då alla vägskyltar är på hindi. Trots vår turledare Knuts allehanda navigationshjälpmedel hamnar vi ibland fel. Som tur är har vi med oss två guider tillika mekaniker som har stor lokalkännedom. Vår turledare Knut hävdar bestämt att han har genomfört denna resa fem gånger tidigare vilket känns tveksamt. Kl 11:15 Dramatik! Deltagare T (pat. T) blir stucken på tungan av geting av okänd art. Rådigt ingripande av deltagare som ger Betapred i tablettform. Andning och syresättning god även om det inte är möjligt att höra vad pat. T säger. Jag gör bedömningen att pat. T kan fortsätta. Kl 13:45 kort stopp med förfriskningar. Kl 14:45 Enklare medicinsk kontroll av deltagarna vid Hikkim (världens högst belägna postkontor) 4.440 meter visar på gott allmäntillstånd och god syresättning. Kl 15:30 Lättare lunch i Kaza vid Sherab Food Corner innan expeditionen far vidare mot Tibber och Asiens högst belägna

Vi våknet til tunge skyer som lå som et teppe over fjellene i Kalpa. Etter en god frokost var alle klare for en ny dag. Vi satte kursen ned dalen, der en tjenestemann ventet med kjøretillatelsen vi trengte for å komme inn i Spiti Valley. Vi fylte opp tankene på alle syklene og fortsatte nedover dalen. Flere landsbyer passerte vi før oppstigningen begynte igjen. Nye daler og veier åpenbarte seg, skapt av elvens mektige krefter som viste vei oppover dalen. Vi stoppet flere ganger for å ta bilder og slukke tørsten i varmen. Landskapet ble stadig mer preget av ørkenfjell med vakre farger og bratte stup. Veiene varierte fra gode til utfordrende, men stemningen i gruppen var på topp da vi ankom Tabo. Litt slitne, men dypt betatt av naturens skjønnhet. Jeg er takknemlig for å være på tur med denne positive gjengen. Helge/reiseleder