Tiden går fort när man har roligt. Tänka sig att nu är snart den här fantastiska resan slut! En resa jag längtat efter pratat om och skrutit om
Under minst ett år typ: Kan du tänka dig jag skall åka till Indien, Himalaya och köra mc i oktober -26! Vissa tittade beundrande på en och andra sa det inte men tänkte nog: Du är ju inte riktigt klok i huvet! Det vet ju alla att det är fullständigt livsfarlig trafik i det landet! För inte att tala om alla livsfarliga sjukdomar man kan få där!
Nåväl jag har rest mycket i mina dagar och sjuk har jag nog mest varit på hemmaplan.
Och det mesta man är rädd för kan man ju vaccinera sig mot. Tänka på vad man äter är ju viktigt förstås! Klarat mig från mag problem helt själv. Vi har nog varit hyfsat friska alla under turen!
Att köra motorcykel är ju ett fantastiskt sätt att uppleva världen! Jag har kört mc hela livet och mc körning är det närmaste man kan komma vårt ursprungliga sätt att resa långt typ på hästryggen.
Fick bra tillfälle att jämföra när vi red på mulåsnor upp på ett berg häromdagen.
En något ångestladdad men spännande upplevelse!
Friheten och närheten till alla elementen är ju mc körningens signum! Jag känner av allt runt mig hela tiden, jag är närvarande i det «stora nuet». Känner i kroppen den slingrande vägen tusentals kurvor och beläggning! Kommer in i en rytm nästan som ett mantra. Höger vänster växla upp växla ned om och om igen! Känner värmen kylan tunga dofterna av växterna i djungelområdet. Känner den mustiga lukten i byarna och den tunna friska luften uppe i höjderna
Att vara nära allt blir otroligt påtagligt när man kör i sicksack runt människor apor hundar, kor och getter och bilar! Synintrycken har varit otroliga hela tiden oändliga vyer som berör mig till tårar. Jag kommer på nåt förunderligt sätt oerhört nära mig själv under resans gång!
Vi blev 8 reskamrater + 2 reseledare alla med olika bakgrund och nationalitet . Alla utom jag bor i Norge. Så när det frågades om från vilket land vi kom. Hojtade alla:»Vi är fra Norge men han där kommer fra Sverige!»
Trots mitt norska påbrå hade jag lite svårt med dialekterna.
Med hörapparater hör jag ju bra men att säga «förstår inte» blev att man istället skrek högt med samma dialekt och jag förstod ändå inte.
Detta var inget problem egentligen och vi skrattade mycket och gruppen kom varandra nära i alla stora upplevelser. Det blev ett fantastiskt fint kamratskap!
De båda ledarna Willy och Van blev direkt två i gruppen och de var otroligt nära och bra och de brydde sig verkligen om att alla hade det bra! Väl organiserat till tusen, allt bara flöt på. Alla kaos i trafiken i byar och städer var en fantastisk upplevelse i sig och en självklar del av äventyret. Man blir verkligen en bättre mc förare med stor varseblivning och förmåga att hantera hoj och händelser.
Jag vill göra det igen och igen och igen!
Tack alla vänner vi ses kanske igen.
/ Finn, turdeltager
Kommentarer